Jag har kommit på att jag är jobbig. Äntligen har poletten trillat ner!
Men att jag skriver så är för att jag är nog ganska gapig på jobbet. Blir ofta arg och när jag blir arg så låter jag. Jag tycker synd om de som sitter next to me. Men Kronken som sitter bredvid sa att han ibland la på ett filter. Så då kanske han inte hör mig trots allt även att jag låter.
Men så är ju jag. Berg och dalbana. Antingen jätteglad eller jättesur. Undrar hur man botar det? Terapi igen? Gud vad mycket jag skulle kunna uppsöka terapi för. Kanske är så. Alla borde gå i terapi. Man har alltid någon cp-egenskap.
Men.. Jag kan inte bara sitta tyst om jag blir arg eller irriterad. Så är det bara.. Känns lite bättre när man har fått ventilera och sedan förhoppningsvis får medhåll från andra att man faktiskt har rätt att bli lite arg. Jag vet inte...
Snart lunch nu... Kurr i magen
5 kommentarer:
Hörru, Lisa...har du någon gång funderat på om det helt enkelt är sån du är, och att det är ok? Och att du INTE behöver terapi för det, utan att du bara ska acceptera dina personlighetsdrag och egenskaper, vilka trots allt gör dig till Lisa? Är inte det enklare än att fåna sig hos en terapeut? För det är ju trots allt inget FEL på dig, hjärtat.
Bara en tanke :)
Jo, så har jag tänkt... Men man kanske borde försöka jobba mer med sina dåliga sidor.. Om inte för sin egen skull så kanske för alla andras... :)
eller så kanske det är en positiv egenskap att ventilera. För man ska inte hålla saker inom sig ju! Om någon stör sig så e det deras problem!
Puss på dig
Jag vet nog vart i från det kommer. känner lixom igen det till 100% hehe
Skönt att man vet vart det kommer ifrån då...
:)
Skicka en kommentar