Att hålla med eller inte

På senaste tiden har jag upplevt en förändring (?) hos mig själv...

Det handlar då om att om någon kommer till mig och beklagar sig över över något så känns det som att jag nu för tiden sällan ger det medhåll som den som avreagerar sig vill ha.

Tex:
Vän: Hur fasen kan hon stanna hos honom?
Jag: Hon kanske behöver någon speciell händelse för att lämna honom eller ser andra saker som inte vi ser.

Vän2: Jag blir så trött på den här mäniskan som beklagar sig över småsaker när det finns så mycket värre saker att än just deras.
Jag: Alla problem är relativa. Har man inga stora problem så måste man tillåtas att få beklaga sig även om det i andras ögon inte upplevs som problem.

Ja och så vidare... I de här fallen är mina svar inte det vännen vill höra utan de vill helst att jag ska hålla med och tycka att den där personen är knäpp eller liknande... Och i många fall så är ju personen knäpp med..

Jag tror jag har varit så mer förr.. Att jag tyckt att personen är knäpp... Vet inte varför jag måste "försvara" situationen för det gör ju uppenbarligen bara vän1 och vän2 irriterade. Men vad ska jag säga då om jag inte håller med?

Ibland kan jag "försvara" för att jag på något sätt vill hjälpa vän1 eller vän2 att se helheten och sluta vara så arg. Men det blir inte heller bra - det var ju medhåll de ville ha.

Så, ibland vill man uppenbarligen bara ha medhåll... Jag får helt enkelt bli bättre på att känna av när man ska ge medhåll och när man ska ge sin egna synvinkel...

Inte lätt alla gånger.. :S