Det händer att jag gör detta ganska ofta. Och jag tror inte jag är ensam om att bli berörd av det jag får se på TV.
Den senaste säsongen av Greys har jag i princip gråtit till alla avsnitt. Då snackar vi inte om en liten tår som pressas ut utan här snackar vi gråta på riktigt med hulkningar, röda ögon och allt vad det innebär.
Jag gråter även nästan varje gång till Extreme home makeover... Helt knäppt var det en gång när jag låg hemma hos mamma och zappade. Då stannade jag till i ca 1.5 minut på detta program och under den korta lilla tiden hann jag fälla säkert två-tre tårar.
Jag har faktiskt till och med gråtit till Big Brother.. Kanske låter märkligt i andras öron men egentligen inte. Jag tyckte relativt mycket om Kitty som var med och när hon satt i bikten och var jätteledsen så att henne stårar sprutade - ja då kom även mina. Det är väl egentligen inte så konstigt.
Jag gråter helt enkelt ganska lätt när ngn annan visar sig sårbar, visar känslor och gråter inför mig. Gråter såklart även över andra saker men nu snackar jag om att gråta framför TV.
I somras såg jag på The Notebook med Astrid... Herregud.. Jag har nog aldrig gråtit så mkt till en film.. Visst jag kanske var lite känslig just den dagen jag såg filmen men herregud vad det kom tårar. Blir nästan tårögd när jag skriver om det nu... Det är iaf en så otroligt bra och framförallt FIN film.. Se den för tusan....
Senaste gången jag grät det var igår det. Nämligen till So You Think U Can Dance... Herregud vad det kom tårar..... Tänker på cancerdansen...Ngn som såg det igår och INTE grät?
5 kommentarer:
Notebook -snacka om vattenfall... och snorfall :S Så vi såg ut efteråt! :D Haha... Du är med andra ord inte ensam om att böla till tv/film :)
Lustigt att man kan vara så känslig...
Jag såg bara lite av den tyvärr... men blev fuktig i ögonen.
Sen lyssnade jag på juryns omdömen och då kom det tårar trots att jag missade delar av dansen...
Snyft säger jag bara ;(
cancerdansen? Huu måste kanske kolla upp det på youtube..
och ska lätt hyra notebook nån gång, så härligt att gråta åt saker som inte är verkliga utan på TV för man kan släppa det ganska snabbt efteråt sedan.
Du har en poäng Carrie!
Skicka en kommentar