Madde lever lyxliv

Ingen har ju missat att Madde dumpat Jonas. Nu lever hon lyxlix i Miami med sina vänner.

Det fick mig att osökt att fundera – ska det vara nödvändigt?

Ska man behöva fly verkligheten när den blir jobbig? Ibland känns det ju onekligen som så men vad händer när man kommer tillbaka då... Blir det inte lika jobbigt då? Eller ska man kanske hålla sig undan tills det inte är jobbigt att komma tillbaka till verkligheten igen? Det kan ju bli jättelänge...

Ser även på tv och det visas många klyschiga serier på lördagsmorgnarna. I den jag såg nyss var det riktigt motigt. Men som av en händelse fick hon ett annan framgång, en framgång av en helt annan typ. Motgång i privatliv gav en medgång i arbetsliv. Tänk om det alltid fungerade så.

Nej verkligheten känns väl snarare som motgång ger en ny motgång. Och en framgång ger en ny framgång osv. De tar aldrig ut varandra. Det är i alla fall inte varannan gång så som jag nyss såg. Kanske ger 7 motgångar på rad 3 framgångar på rad - sen lite senare.. Blubb blubb... Bara spekulerar lite.

Sånna tankar kan ju komma upp ibland. Typ som idag när jag känner mig lite ensam. Helt utan anledning egentligen men kan ju bero på att jag verkligen inte varit ensam en massa dagar i rad nu. I över en vecka har jag haft sällskap i princip dygnet runt. Så om man då får en ensam stund kanske det inte är så konstigt att detta kommer. I kväll får jag ju sällskap igen :)

Gillar dock dessa ”ensamma stunder”, gillar den iaf idag. Då får man umgås lite med sin funderande hjärna och det är inte så fel det heller. Även om jag inte gillar vad min hjärna tänker just idag.

Tyvär (tyvärr för vem?) tänker jag inte utveckla mer just nu. Jag har ju lärt mig att det mesta som skrivs gärna kan misstolkas – eller i alla fall så tolkas det. Mycket är abstrakt men det känns som att ”läsaren” vill koppla en person eller en händelse till det som skrivs. Så är det naturligtvis inte alltid..

Det är helt enkelt bara tankar, struntprat och bryderier...