Löpar-Lisa

I helgen bestämde jag mig för att jag skulle börja springa (läs jogga). Det var ju ngt jag gjorde mkt i min ungdom och det är en väldigt bra träningsform. Och nu när innebandyn är slut så är det bra med ngn annan träningsform där man får upp flåset.

Denna tanke har jag haft många gånger men det är så mkt ångest över att ge sig ut och springa. Vill vara bra på det direkt! Men det är så jobbigt så det är ju inte så att man bara tar vid där man en gång slutade. Jag har i alla fall haft inställningen att jag är för dålig för att springa. Så jag har som vägrat. Typ. jag haf haft helt fel tänk i alla fall.

Men nu ska jag följa ett program och följer jag det så ska jag kunna springa i 30 minuter utan problem. Det bygger på en upptrappning och det gör att det kommer bli en behaglig resa (hehehe..). Så det känns bra!
Det är ett 12-veckorsprogram men eftersom att jag inte är otränad så börjar jag i vecka 5. Jag hade säkert kunna starta längre fram men jag vill få en så enkel resa som möjligt. Eller enkel, jag vill känna mig duktig redan från början, annars kanske jag bara blir besviken och tycker att jag är sämst. Och det är ju just det jag vill komma ifrån :-)

Nu nu har jag avklarat det första passet. Var ute igår och man kan ju inte bli annat än inspirerad när det är vår och högtryck :-) Två pass kvar i denna vecka! Om 8 veckor springer jag som om jag aldrig gjort ngt annat! *Harklar mig...*

Enda problemet var att jag saknade snöret i byxorna. Kunde inte dra åt. Så byxorna åkte ner och till råga på allt så åkte tröjan upp. Slutade med att jag fick stoppa in tröjan innanför byxorna. Jag är helt övertygad om att det såg jättesnyggt ut! Verkligen! Tröjan istoppad i ett par tajta tajts lixom.. Nästa gång tar jag smartare kläder...