söndag 14 mars 2010

Sitter i mörkret...

...Och låter tankarna spinna... Har funderat på massa saker... Det är som oftast skönt men ibland gör det bara ont...

Kommit fram till att jag känner mig lite ensam. Det är ingen rolig känsla alls.. Jag är nog inte heller så van att känna mig ensam, så jag kanske tar det värre än vad en annan skulle gjort i min sits..

Jag har väl egentligen ganska många kompisar. Men de flesta börjar para till sig (ursäkta mitt uttryck). Jag förstår absolut att man vill prioritera den man är tillsammans med, det gör jag även själv (finns vissa undantag dock..) Så det är ju inget konstigt.. Bara tråkigt för mig! Sen är jag väl ganska kass på att vara den som föreslår saker att hitta på. Vet inte varför egentligen. Jag har inget emot det egentligen men brukar lixom inte behöva. Brukar dyka upp saker att göra i alla fall. Så där måste jag nog bättra mig. Kanske beror lite på att jag är "rädd" för att få ett nej. Varför nu det ska vara något att vara rädd för.

För en dryg månad sedan var jag kanske världens lyckligaste.. Eller i alla fall på väg att kunna bli... Jag trodde inte det var sant... Vågade inte riktigt tro, fast ändå lite.. Och några veckor senare visade det sig inte heller vara sant.. Ibland undrar jag om **** ****** någonsin kan bli **********.. Känns ibland omöjligt.... Men jag försöker i alla fall...

Nu känns det i alla fall helt plötsligt väldigt tomt och ensamt. Men men... det kanske blir bra sen... Jobbigt idag och det blir inte bättre av att det är söndag. Jag kan inte njuta på en söndag...

Så nu har jag bloggat mer än vad jag ville.. Fast samtidigt 10 gånger mindre än vad jag ville. Men så är det!

Som tur är har jag världens snyggaste strumpbyxor.... Som förhoppningsvis kommer visa sig ute på stan om en liten stund!

3 kommentarer:

Hårte sa...

Det där kunde det varit jag som skrivit för ungefär ett år sen. Vet PRECIS hur du menar. Men vet du vad det bästa är? Såna där känslor brukar försvinna i takt med att vår - ljus och sommar kommer. Jo det är så visst.
Dessutom har du ju skitcoola strumpor också..;)
Kram

Lisa Eriksson sa...

Tack Hårte, det du skriver får mig lite glad. Och det är bra! Jag är iaf väldigt glad för att det blev så bra för dig som det blev. Det ska du veta. Stora kramen!!

Nu blickar vi mot våren! :)

Anna P sa...

Vännen!! Vet hur du känner. Ingen rolig känsla...ibland känner man sig som världens mest ensamma.
Hörs senare idag.
KRAM