Det finns alltid två sidor av en historia.
Varför gör man misstaget att själv alltid vara så partisk mot sig själv när man ska försöka berätta eller förklara något?
Pannkakan är platt och det är så jag (och många andra) berättar ngt. Ovansidan på pannakakan är min version och undersidan är din version.
Irriterande är det om jag berättar om ovansidan och den som lyssnar bara hör undersidan. Ibland vill man ju bara ha medhåll och förståelse.. även om det kan vara lite bra att bli upplyst om att det finns en undersida. Men det leder för mig snarare till att jag pratar ännu mer om ovansidan.. För att få den andre att fatta... Då har man helt plötsligt hamnat i en lång onödig diskussion.
Nu är flumfaktorn hög... Vad jag vill säga är att man kanske borde berätta sin historia som en jordglob istället för en pannkaka. På jordgloben finns det inte bara två sidor utan allt flyter in i varandra och förståelsen för den andra sidan är bättre, för det finns ju inte direkta sidor.
Det får bli målet framöver. Lätt som en plätt! Plätt, hihi.. Pannkaksplätt lixom... betyder nog att det är lätt att berätta om en pannkaka och svårt att berätta pm en jordglob...
Nu får jag ge mig... Jag är en väldigt bra lärare men inte en lika bra elev... Typiskt :D
Men gott folk. Glöm dina bekymmer, i morgon kommer nya. Och gör inte samma misstag två gånger (såvida det inte lönar sig)
(skönt att avsluta med lite visdomsord...)
1 kommentar:
Och jag ska bli bättre på att lyssna :)
Och sen kanske bli bättre på att sätta mig in i vad jag lyssnar på och tänka på andra sätt än mitt eget för att inte döma för fort. En utmaning men ganska viktig tror jag :)
Skicka en kommentar