Jag är en person som tycker det är jobbigt att kliva ut ur den trygga zonen - det står helt klart. Jag är som två olika personer i den trygga zonen jämfört med den otrygga.
I den trygga zonen där vågar jag ta för mig. Jag pratar mycket, jag har inget emot att vara i centrum, jag vågar skämta, jag vågar vara dryg (inte så bra kanske), jag vill ha uppmärksamhet. Det är så mina vänner känner mig.
Har under 2 dagar varit på kurs i Stockholm. Jag och 100 andra personer. Jag känner inte någon. Det är utanför min trygga zon.
Jag blir nervös för att jag inte helt vet vart jag ska, var ligger lokalen. Sådana saker löser sig genom att ha gott om tid - det finns tid att leta/fråga om vägen. Detta hanterar jag bra!
När det kommer till det sociala så blir jag som en tyst liten mus... Jag sätter mig helst själv på fikapausen. Om jag tar kontakt med ngn så väljer jag gärna den som ser tystlåten ut, gärna en "tönt". Då känner jag mig tryggare. Då kan man få säga mesiga saker utan att den andra tittar eller tänker konstigt om mig. Det är ok att vara lite tyst - den andra vill inte heller prata.
Sedan finns det även tillfällen när jag kan blixtra till och väga öppna munnen. Vi hade ett grupparbete med ca 10 personer per grupp. Jag känner ingen. Men ämnena som ska diskuteras känner jag mig trygg i. Jag har vetskap och vågar därför prata. Jag är en av dom som pratar mycket i gruppen. Börjar känna mig trygg med dessa 10 personer.
Sedan när grupparbetena ska presenteras för övriga grupper blir jag återigen en tyst mus. Vågar inte säga ngt fast att jag kanske har en vetskap... Det blir otryggt igen.
Jag önskar att jag kände mig tryggare i dessa otrygga miljöer. Vill ha färre otrygga zoner...
Får jobba på det!
2 kommentarer:
Första steget till förändring är insikt!
Så är det :)
Skicka en kommentar