Bara håll tyst..

I helgen hade vi en härlig Kisa-reunion. Vi är åtta grundskolevänner som fortfarande håller ihop. Varje år så planerar vi in en helg då vi ska ses.

Personligen har jag faktiskt inte haft så jätteskoj på dessa träffar under de senare åren. Jargongen har hela tiden varit väldigt mkt "vi". Alla i gänget har superstadgade - utom just jag. Visst har jag med haft ngn slags relation under de senaste åren men den har ändå inte fått mig att inte känna mig utanför.

Man får ofta positiv energi från sina vänner men just när vi har haft dessa träffar så har det för mig snarare blivit motsatt effekt. :S

Hur som helst - den här gången hade jag bestämt mig för att "sluta tycka synd om mig själv". Ska jag vara med på dessa träffar så får jag banne mig se till att ha roligt!
Och denna gång så kändes det faktiskt mkt bättre. Vi blev ensamma några stycken i badtunnan och helt plötsligt så kände jag att jag faktiskt passar in och jag får positiv energi! Jag mår bra av detta!
Det var en fantastisk känsla!

Det enda tråkiga med denna helg var en situation som hände under middagen. Eftersom att 4/8 har barn så blir det ganska naturligt att samtalsämnet blir just barn. I och med min brorson så tycker jag mig ändå ha en del saker att tillägga. Så i stället för att sitta tyst så får väl jag helt enkelt relatera till Axel när övriga pratar om sina barn. Och jag har inget emot att prata om Axel :)
Men... efter en liten diskussion under middagen så hade jag uppenbarligen relaterat lite väl mkt till hur jag själv har hanterat Axel. För jag fick då denna kommentar:
Lisa, jag tror inte man ska uttala sig förrän man själv har barn.  


Aj aj aj aj... det gjorde ont att få den kommentaren... :(
Jag trodde det var en klyscha att mammor och pappor sa så men tydligen inte... Den kommentaren gjorde mig faktiskt väldigt ledsen. Var till och med tvungen att gå och gråta på toaletten... Den morsa som sa så får nöja sig med att hamna på min utelista denna vecka. Snälla tänk till innan du kläcker en sån kommentar.

Tänk om man bara fick uttala sig om saker som man har egen erfarenhet om?
Då skulle det inte bli så mycket snack... fasen va tråkigt det vore!? Visst fan kan man få ha en åsikt om saker man inte har egen erfarenhet om??

Och särskilt förbannad blir jag att jag faktiskt hade erfarenhet i detta ämne! Min åsikt var grundad på hur jag själv hade upplevt en situation som "barnvakt". Jag talade inte om för ngn hur de ska agera som mamma.
Nej.. jag har inte kommit över detta än det märker jag. Är lika förbannad nu som jag var då.. BUUUUU

För att göra en liknelse: vi snackade om skilsmässobarn. Det är bara jag som är ett skiljsmässobarn i gänget. Men ändå så hade vi alla en diskussion om detta - allihopa. Det var inte bara jag som pratade.... Och inte bad jag alla andra hålla tyst bara för det?? Gaaah! Nej men när det kommer till barn då får man helt enkelt hålla käften om man inte har några egna - det måste uppenbarligen vara en känslig punk för alla föräldrar... Om ngn annan kommer med tips.
Är man rädd för att man är en dålig förälder eller vad?!

Aja... trots den lilla incidenten så är jag ändå nöjd med dagen. Övriga morsor visade sig vara på  min sida och det gjorde mig gladare...