torsdag 14 maj 2009

Semifinal 2

Idag smäller det igen. Man kanske skulle lyssna igenom bidragen så att man har lite koll denna gång. F*n vilken bra ide!

En låt är ju sällan bra efter bara en gång. Visst finns det ett par låtar som sätter dig direkt.. men för mig så brukar det då bli att om jag lyssnar på den flera gånger så börjar jag istället tycka att den är ganska dålig.. En låt som sätter sig för snabbt är oftast för enkel och jag tröttnar..

De flesta låtar kräver som sagt några genomlyssningar... Jag gillar för det mesta inte en låt efter en gång. Varför inte egentligen? Tycker vi bara om sådant som vi känner igen sedan tidigare? Det är ju faktiskt samma ord och toner även femte gången..

Kanske gäller detta andra saker med i livet. Förmodligen... Vi vill ha det som vi känner igen - då är vi trygga. Går vi mot det okända så blir vi nervösa och illa till mods. Får man dock sällskap mot det okända så känns det inte så farligt.. Men: Ensam är stark då?! Ensam kan vara stark... jag föredrar dock "Never walk alone..."

Vi vill heller alltså inte ha det som är enkelt, då tröttnar vi? Att få jaga eller kämpa gör ju att man vill åt målet ännu mer än om det hade serverats på ett silverfat. Men som alla vet.... The chase is better than the catch. Man borde vilja ha silverfatet. Då slipper man månader eller år av kämpande och jagande för att sedan upptäcka att bytet var ju f*n ändå inget att ha...

3 kommentarer:

Ass sa...

Kan du inte använda något annat uttryck än just Liverpuuuuls? ;)

Arga Bettan sa...

Det hjälper inte. Varenda låt är ta mig f-n skit. Nu går jag och lägger mig och läser istället. Och ta bort de där två jädra ryssarna som står omotiverat nära varandra hela tiden. Vad är grejen med det liksom?? Nej, jag blir bara arg av det här. :)

Lisa Eriksson sa...

Jaag haaaaaaaaaaaatar programledarna!!!!! Fan herregud så förbannat jävla dåliga!!!!!

HATA!!!

Så ja...