Weeeeeeeeping the night away...

Jaha så har man bölat sin beskärda del för denna vecka.. Har nämligen kollat på tre avsnitt av Greys och jag tjuter som få till alla avsnitt jag ser av den serien... Uffa mig allstå.. Tänker väl inte avslöja ngn handling direkt eftersom att jag ligger lite före det som visas i Sverige (hur nu det gick till ;)

Men fy säger jag bara, jag älskar den serien.. Just nu är det så många starka relationer som det handlar om så de som inte blir berörda av det är döda inombords. Lätt att man blir lite avundsjuk. Jag vill oxå ha starka känslor att få agera på... Jag vill ha allt det där jag ser hos dom... Men så får man inte glömma... Det är ju bara på låtsas och verkligheten är väl knappast så vacker som i en tv-serie där allt är förskönat in i minsta detalj...

Jag i min tur går runt i ngn låtsasvärd och leker med mina känslor för att sedan drömma mig bort till en låtsasvärld som bara finns på TV. Waky lixom, eller hur länge ska man ha holdknappen intryckt... Ja det är frågan..

Nej, öppna upp mina ögon och välkomna omvärlden.. Så var det... Det är ju lätt som en plätt..

Till mitt försvar så är det söndag och då kommer alla patetiska, jobbiga, överanalyserande tankar om hur man lever och lär..

Jag sluter mina ögon igen och välkomnar nattens sömn... Kryper ner under täcket och njuter av mina sträckta lakan... Somnar... Drömmer... I morgon öppnar jag upp dom igen - vare sig jag vill eller inte. För i morgon är det måndag och jobb väntar och väckarklockan ringer vare sig jag vill det eller inte...