måndag 21 april 2008

Life goes on tydligen...

"Det var inte bara jag"

I det här sammanhanget att det var inte bara jag som gick vidare... Fick det bekräftat ganska svart på vitt igår. Det kändes kostigt. Men lite bra. Fast mest konstigt tror jag... Egentligen vet jag inte om det kändes så mycket alls. Mest förvånande tror jag. Hur kan jag vara så känslokall? Är jag känslokall?

Jag är jätterädd att jag sysselsatt mig med massa annat för att inte behöva fundera över vad som kunde ha varit... När ska jag vakna upp? Kommer jag att vakna upp?

Många frågetecken och dåligt med svar. Men den största frågan är nog ändå: Ska det vara så här enkelt att gå vidare? Kanske är det svar nog...

2 kommentarer:

Ass sa...

Känslokall... Överkänslig... Känslorna går i bergochdalbana... Skulle säga att det är mycket känslor i alla fall :D

Anonym sa...

Du kommer nog känna allt möjligt innan du är klar. Nu vet man väl aldrig var det slutar...

Själv är jag tillbaka där jag var när jag var hemma hos dig sist.